Sitter nu på tåget in till stockholm, och kände för att skriva lite här på bloggen nu när jag har gott om tid.
Har funderat länge nu på hur jag ska försöka bevara allt jag lyckas gräva fram och hur man ska kunna få en bra överblick, och lätt kunna få fram fakta man skrivit tidigare.
Provat att ha ancestry (dock inte betalat, utan bara som träd), och det har fungerat rätt bra, dock tycker jag det är krångligt om man vill lägga till något mer än bara namn och årtal.
Provade sen myheritage, som var otroligt irriterande när den helat tiden skulle publicera, och så blev det väldigt omständigt att snabbt få fram personen man söker.
Bestämde mig för att prova MinSläkt, och där fann jag äntligen rätt! Helt underbart program!
Där kan man även skriva ut all fakta på ett bra sätt.
Som back-up har jag kvar ancestry-trädet samt så skriver jag ansedlar som jag har i en pärm just för ändamålet.
Igår kväll blev det mycket skrivande och läsande, då jag skulle överföra alla mina anteckningar jag skrivit när jag släktforskat om en familj.
Men nu har jag det allra mesta renskrivet, och det som inte är det är mest kompletterande uppgifter till personer jag redan skrivit om.
Har ju forskat främs på min farmors sida till och börja med, och nu har jag kommit så långt jag kan bakåt. (Även om det är mycket jag fortfarande kan kolla upp), men mitt främsta mål med släktforskningen var att lista ut vart mina mörka färger kommer ifrån (ser inte svensk ut för fem öre).
Är rätt säker på att det kommer från farfars sida av släkten, som kommer från Finland.
Men tänkte faktiskt vänta lite med honom och fortsätta på mammas sida istället.
Då hon är adopterad så finns det många mörka vrår att sätta ljus på.
Dock vet jag att hon har svenska föräldrar, att hennes biologiska far är död och att hennes biologiska mor lever och bor på gotland.
På hennes fars sida så har hon en halvbror som jag har varit i kontakt med, och det han sa är att det är en soldatsläkt bakåt på den sidan.
Det återstår att se :)
Så nu när jag kommer till stockholm ska jag rota runt lite i mina föräldrars förflutna (ex. vart de är födda m.m, viktigt för efterlevande att veta även om det inte är så intressant för oss, har även skrivit in viktig fakta om mig själv i forskningen)
Då varken min mamma eller min vad blir det...adoptiv-morfar? inte vet vart hon är född så bad jag om att få den informationen från folkbokföringen, fick svar redan samma dygn jag hade mailat, att de skulle skicka informationen till min adress, det enda de inte hade var klockslaget. Och det kan man inte klandra dom :)
Är väldigt exalterad över det hela!
Känner att sen jag började släktforska, så har jag fått en ny trygghet i mig själv.
Har inte vetat något om min släkt alls, utom de närmsta som levde. Alltså mina föräldrars föräldrar och neråt. (Ja utom på mammas sida...ni förstår :p)
Så det har funnits en otrygghet, har känt mig utanför när mina vänner pratar om släktmiddagar och träffar, något som jag själv aldrig haft.
Det känns dock bättre nu, visserligen är de flesta döda, men jag vet deras namn, jag vet vart de kom ifrån och lite smått om hur deras liv vart. Och en del av min historia har kommit i ljus.
Man lär smått känna dom, vilken ger en härlig känsla.
Det var allt från mig den här gången :)
- Anna
Har funderat länge nu på hur jag ska försöka bevara allt jag lyckas gräva fram och hur man ska kunna få en bra överblick, och lätt kunna få fram fakta man skrivit tidigare.
Provat att ha ancestry (dock inte betalat, utan bara som träd), och det har fungerat rätt bra, dock tycker jag det är krångligt om man vill lägga till något mer än bara namn och årtal.
Provade sen myheritage, som var otroligt irriterande när den helat tiden skulle publicera, och så blev det väldigt omständigt att snabbt få fram personen man söker.
Bestämde mig för att prova MinSläkt, och där fann jag äntligen rätt! Helt underbart program!
Där kan man även skriva ut all fakta på ett bra sätt.
Som back-up har jag kvar ancestry-trädet samt så skriver jag ansedlar som jag har i en pärm just för ändamålet.
Igår kväll blev det mycket skrivande och läsande, då jag skulle överföra alla mina anteckningar jag skrivit när jag släktforskat om en familj.
Men nu har jag det allra mesta renskrivet, och det som inte är det är mest kompletterande uppgifter till personer jag redan skrivit om.
Har ju forskat främs på min farmors sida till och börja med, och nu har jag kommit så långt jag kan bakåt. (Även om det är mycket jag fortfarande kan kolla upp), men mitt främsta mål med släktforskningen var att lista ut vart mina mörka färger kommer ifrån (ser inte svensk ut för fem öre).
Är rätt säker på att det kommer från farfars sida av släkten, som kommer från Finland.
Men tänkte faktiskt vänta lite med honom och fortsätta på mammas sida istället.
Då hon är adopterad så finns det många mörka vrår att sätta ljus på.
Dock vet jag att hon har svenska föräldrar, att hennes biologiska far är död och att hennes biologiska mor lever och bor på gotland.
På hennes fars sida så har hon en halvbror som jag har varit i kontakt med, och det han sa är att det är en soldatsläkt bakåt på den sidan.
Det återstår att se :)
Så nu när jag kommer till stockholm ska jag rota runt lite i mina föräldrars förflutna (ex. vart de är födda m.m, viktigt för efterlevande att veta även om det inte är så intressant för oss, har även skrivit in viktig fakta om mig själv i forskningen)
Då varken min mamma eller min vad blir det...adoptiv-morfar? inte vet vart hon är född så bad jag om att få den informationen från folkbokföringen, fick svar redan samma dygn jag hade mailat, att de skulle skicka informationen till min adress, det enda de inte hade var klockslaget. Och det kan man inte klandra dom :)
Är väldigt exalterad över det hela!
Känner att sen jag började släktforska, så har jag fått en ny trygghet i mig själv.
Har inte vetat något om min släkt alls, utom de närmsta som levde. Alltså mina föräldrars föräldrar och neråt. (Ja utom på mammas sida...ni förstår :p)
Så det har funnits en otrygghet, har känt mig utanför när mina vänner pratar om släktmiddagar och träffar, något som jag själv aldrig haft.
Det känns dock bättre nu, visserligen är de flesta döda, men jag vet deras namn, jag vet vart de kom ifrån och lite smått om hur deras liv vart. Och en del av min historia har kommit i ljus.
Man lär smått känna dom, vilken ger en härlig känsla.
Det var allt från mig den här gången :)
- Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar